Säg aldrig förbi

Efter förra inlägget kröp jag inte ner. Jag gick genom ett grått stora höga ovetandes om att jag lämnat min sista chans att få vara nära honom när jag klev ut genom dörren.

Idag kom min lillebror in och torkade mina tårar med papper och pussade mig på kinden, utan att fråga varför jag gråter. Det va skönt. För jag ville inte berätta för min 8 åriga lillebror att jag gått sönder.


michelle vad har hänt? :( <3

2013-05-01 kl 14:24:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback