floppen


 
 
Haha asså, apropå sista stycket i förra inlägget. Vad fan hände förra hösten. Jag, Embla och Johanna kommer till USA och våra väskor är försvunna. Vi är hemlösa i två veckor. Fixar kurser. Fixar boende. Blir av med kurser. Embla använder köket för första gången och sätter eld på micron. Får flipp och tar bort alla kurser. Försöker få tillbaka kurserna. Får inte tillbaka kurserna. Jag använder köket för första gången och bränner sönder den enda plåten. Får inte stanna kvar i landet. Samlar alla mynt vi kan hitta och ringer hem till CSN via en payphone. När vi äntligen kommer fram bryts samtalet och mynten är slut. Köper flygbiljetter hem men inga flygbiljetter kommer. Behöver fortsätta betala hyra för en och en halv månad efter att vi flyttat där ifrån. Embla gör sönder en stol och vi båda gömmer oss för våra hyresvärdar genom att låtsas sova. Ringer flygbolag och sitter och bokar flygbiljetter i 3 timmar med en indier som bara vill prata om det kalla vädret i sverige. Får äntligen flygbiljetter hem sista dagen vi får vara kvar i landet. Åker till LA med en buss vi höll på att missa. Är vilse i LA med hela våra liv i två väskor utan telefon i två timmar. Kommer till flygplatsen och upptäcker att vi har 20 kg övervikt och ändå har vi skaffat en tredje väska. Ska checka in och vår resa finns inte. Vår resa återfinns. Embla blir stoppad i säkerhetskontrollen p.g.a misstänkt dator. Embla släpps fri igen men ärrad för livet. Mellanlandar i New york och är nära att missa planet till sverige med några minuters marginal. Det är storm och massa turbulens och Embla får en panikångestattack. Jag dricker vodka. Landar i Sverige och ingen vet att vi är hemma. 
 
Haha asså. ALLT gick fel. ALLT. Världen ville helt enkelt inte att vi skulle vara i Santa barbara. Och trots ALLT det som gick fel har jag så fantastiskt mycket roliga minnen. Den ständiga mardrömsångesten som förförljde oss urartade i de allra grövsta asgarven för att till slut gick det inte att göra annat än just det: skratta åt ALLT. Skratta åt att jag på en och en halv månad köpt 6 tjocktröjor trots att det var 30 grader dygnet runt. Skratta åt att vårt enda alternativ till att få stanna kvar är genom att studera fågelbiologi. Skratta åt att våra roomies går ut och joggar och jag och embla går fyra meter för att handla men vänder och beställer hem pizza. Skratta åt att varenda lärare ropade "Scary? Scary Embla?" när det var upprop. Skratta åt att Embla levde på quesedillas och tonfisksmörgåsar och jag på cheesebrugare och oreos. Skratta åt att varje hyllplan i kylen var fylld till bredden med grönsaker och mat och på min och Emblas hylla stod det ett 12 pack cola light och en guacamole. 
 
Vi fick på vår lilla tid i alla fall binda kontakter som jag är så glad över dock. Och jag är ändå glad att allt hände. Det ger mig något att skratta över än idag.
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback