Och hjulen från en skateboard får dig fortfarande att titta upp efter honom

Så du stoppar in en cigarett mellan läpparna även fast du lovat dig själv att inte lägga mer pengar på cancer. Ändå finner du alltid en flyktig anledning till att göra det. 
Så du sätter på den där låten som du egentligen inte kan hantera att lyssna på. Du vill höra någon sjunga orden du inte själv får säga. 
Samma låt som ekade ut ur högtalarna när du var fjorton år och låg på golvet och grät över samma kille som får dig att ligga och gråta på golvet idag. 

En ny cigarett. 

Det går förbi en 14 årig tjej som ursäktar sin existens med hela sitt kroppsspråk. Sån har du nog aldrig varit, men du försöker kuva och böja dig för dina misstag precis som hennes rygg gör för hela världen. Carrie Bradshaws ord om att hon inte vill vara en sån som tänker om utan en sån som tänker oh well går förbi i tankarna. Dom orden stannar inte. Du tänker tänk om. Tänk om du fortfarande fick säga godnatt till honom. Godmorgon till honom. Fråga hur han mår. Vad han tänker på. Vad han ser fram emot. Vad han är ledsen över. Vad som gör honom glad. 

En halv person är vad du varit sen den där valborgsmässoaftonen. Du brukade säga till honom att han var din bättre hälft. Du ler och tänker att du verkligen hade rätt i det. Utan den där bättre halvan av dig har du verkligen gått käpprätt åt helvete. Han å andra sidan, skiner och går fortfarande från klarhet till klarhet. Precis som du stolt minns att er mentor beskrivit honom under ett utvecklingssamtal i nian. 

 I förra veckan kom din lillebror in på ditt rum och pratade om honom. Hur en del av honom också försvann den valborgsmässoaftonen. Att han inte grät som hans storasyster men att han var mycket ledsen inne på sitt rum. Han tog sig för hjärtat när han beskrev det. Han beskrev honom som den där storebrodern han aldrig hade. Hur han också saknade honom varje dag. Hur han ville bli precis som honom när han blev stor. Att han ville bli lika modig som han är. Att han är hans största förebild. 

Du log tårögt och sa att han borde säga det till honom, och avundades honom samtidigt att han fortfarande har den möjligheten. Du själv har agerat på ett sätt som inte gör dig lika trovärdig trots att du känner och tycker likadant som din 16åriga lillebror. 

Halva du sitter som en tom skepnad utanför Pressbyrån med fimpar och aska kring dig. Håkans serenad till brännö frågar vad du vet om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. 
Du tänker att du vet allt om det. 
Han säger att han hellre blir ensam än lycklig med någon annan. 
Du håller med. 


åh fina michelle ! <3

2014-10-13 kl 15:20:06

Så vackert du skriver Michelle! Ont i hjärtat-vackert, precis som Niotillfem-Sandra. Så bra skriver du!
.....fast ont i hjärtat-värken gör lite ondare för jag har en känsla av att det du skriver handlar om dig och Viktor?
Sorgligt men så fint i alla fall.

2014-10-13 kl 17:06:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback