Buss 100

Längst upp, längst fram. Försöker summera antalet timmar jag sitter på en buss under en vecka. Slutar försöka summera. Öppnar appen med dokument från mina nuvarande kurser, det vore klokt att utnyttja alla dessa timmar spenderade på en buss på något vettigt. Stänger appen igen när inget av det jag läser blir mer än ord mina ögon passerar. Djupt andetag. Precis som alltid tycks man alltid vilja lösa befintliga och obefintliga problem när man tittar ut genom fönstret på en buss. Precis som alltid tycks en inte komma fram till någonting. BORÅS 20 står i vita bokstäver på blå skylt och jag försöker förtvivlat komma på anledningar till att bara byta buss för att få åka tillbaka igen. Den sämsta stunden på dagen är stunden jag kommer fram till Borås. Jag vet inte om det är beroendet av att alltid känna mig så trygg som jag gör i min pojkväns famn, min obotliga sällskapssjuka eller om det helt enkelt bara är Borås som stad som gör mig så ledsen. Men här är jag olycklig. Dagens timmar på en buss når sin totala summa och buss 100 rullar in på ett förvånansvärt soligt Borås resecentrum. Jag och mina viktigaste tillhörigheter som hänger på axeln går hem till min fina lilla lägenhet. Min fina lilla lägenhet jag hatar att vistas i. I min fina lilla lägenhet påbörjas direkt nedräkningen tills avfärd med buss 100 mot Göteborg. Antalet timmar på en buss nollas och försöket till summering börjar om imorgon igen. 
/ Michelle på buss 100. 



❤️❤️❤️❤️ Blir ledsen av tanken att du är olycklig, hoppas mer än allt annat att allt löser sig & att planerna med lägenhet i Göteborg infinner sig snarast så du kan känna dig lycklig igen. Stay strong världens finaste michelli ❤️

2015-04-14 kl 12:50:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback