Pontus


Tänk att du kom springandes från jobbet igår, bara för att kasta dig på mig. Du hade saknat mig lika mycket som jag hade saknat dig de timmarna du var borta. Tänk att du bokstavligt talat skiner upp varje gång jag skrattar åt dina skämt. Bara för att du älskar att höra mig skratta åt dig. Tänk att dina ögon blir blanka varje gång jag berättar om sånt som sårat mig. Det verkar göra lika ont i dig som det gör i mig när du är ledsen. Tänk att du varje dag berättar hur fantastisk du tycker att jag är. Och när jag ger exempel på mina brister för att motbevisa dig, så avfärdar du det genom att beskriva även dem som perfekta. 

Varje dag får du mig att känna mig som världens mest speciella människa. Om det inte är att du inte kan gå över vardagsrummet fram till mig utan måste spara in överflödiga hundradelssekunder genom att springa så är det en Rolling Stoneslåt på LP-spelaren som du med tondöv sångröst presenterar som en kärlekslåt från dig till mig, eller så är det när du med världens största och stoltaste leende presenterar mig som din flickvän för dina vänner.

Jag är så kär i dig, min hetlevrade, högljudda, roliga, intelligenta, passionerade idiot. Jag är så kär i dig Pontus Alfredsson.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback