Pontus


Tänk att du kom springandes från jobbet igår, bara för att kasta dig på mig. Du hade saknat mig lika mycket som jag hade saknat dig de timmarna du var borta. Tänk att du bokstavligt talat skiner upp varje gång jag skrattar åt dina skämt. Bara för att du älskar att höra mig skratta åt dig. Tänk att dina ögon blir blanka varje gång jag berättar om sånt som sårat mig. Det verkar göra lika ont i dig som det gör i mig när du är ledsen. Tänk att du varje dag berättar hur fantastisk du tycker att jag är. Och när jag ger exempel på mina brister för att motbevisa dig, så avfärdar du det genom att beskriva även dem som perfekta. 

Varje dag får du mig att känna mig som världens mest speciella människa. Om det inte är att du inte kan gå över vardagsrummet fram till mig utan måste spara in överflödiga hundradelssekunder genom att springa så är det en Rolling Stoneslåt på LP-spelaren som du med tondöv sångröst presenterar som en kärlekslåt från dig till mig, eller så är det när du med världens största och stoltaste leende presenterar mig som din flickvän för dina vänner.

Jag är så kär i dig, min hetlevrade, högljudda, roliga, intelligenta, passionerade idiot. Jag är så kär i dig Pontus Alfredsson.

En text om honom


Han är personen som trädde in efter att du övertygat dig själv att du aldrig kommer kunna känna nåt igen. Att du för resten av livet aldrig kommer kunna känna kärlek igen, och att den tanken är ganska behaglig för på det viset finns ingen risk att bli sårad.
Men så kommer han och ändrar på allt det där. Han tänder en ny eld. Du är lite skakigare denna gång, har man precis rest sig upp från fallet vill man inte ramla igen. Och han skrämmer dig. För han gick så snabbt till att bli den som fick dig att le fånigt via sms. Till att bli den enda du ser i ett rum fullt med människor. Till att bli den du smygtittar på under tiden ni kollar på film bara för att hans ansikte alltid är mer intressant än filmen. Han skrämmer dig, för nu är ditt hjärta hans att förstöra. 
Och du beundrar honom för allt det. För att han är så rätt att han kunde göra trasiga du helt hel. För att han samtidigt gör massa misstag som du förlåter, för han förtjänar alla chanser i världen. Han hanterar dig varsamt och behöver samma behandling tillbaka. Och även om du inte vågar så slipper orden ut i mörkret ibland. "Jag tycker så mycket om dig".
Men när armen kring din midja drar dig närmare honom, och han vinklar munnen mot ditt öra och viskar "jag tycker så mycket om dig med" så finns det inget som ångrar ditt ordval. Han har tänt elden. Och oj, va glad du är att det är han som han tänt den. 

I'm gonna turn when I listen to the lessons I've learned

 
 
Asså jag önskar så mycket att jag kunde spela piano. Så att man kunde få uttrycka sig sådär dramatiskt och hjärtskärande vackert, och folk skulle ändå inte betrakta en på ett nedlåtande sätt. Jag har faktiskt överlevt en fredag jag länge väntat på, som jag vetat skulle komma. En fredag som jag inte ens vågade fundera över hur den skulle gå men ändå haft en känsla av vad den ska ge. Den gav mig det jag inte trodde jag ville. Men efter att jag för typ tjugonde gången stod kvar ensam med hjärtat i tusen bitar så samlade jag ihop allt och gick därifrån för gott. Det är över nu. Finito. Jag har inget kvar att ge. Jag har absolut inget kvar att få. Det är så iögonstickande sorgligt men det är så skönt att äntligen typ... vara lite fri. Det var helt fantastiskt när det var fantastiskt men nu är det dags att sluta reservera en plats i hjärtat för någon som aldrig kommer kunna eller vilja fylla den, och istället öppna upp den platsen för någon som kommer kunna fylla den till bredden. Jag tror jag är så kär i kärleken att jag hellre valt att vara olyckligt kär än att inte vara kär alls. Men det är okej att inte vara kär. Jag kan lägga kärlek på mina fantastiska vänner istället. För om fredagen var hemsk så lyckades de nästföljande dagarna reparera såren bättre än hur mycket tid i världen som helst kunnat göra. Det behövs egentligen bara lite tid med rätt personer istället för lång tid med tankarna på fel.  
 
Att sitta i en bil med min Embla och skratta så att tårarna sprutar över vår misslyckade resa till USA är som skavsårsplåster för hjärtat. 
 
 

Och hjulen från en skateboard får dig fortfarande att titta upp efter honom

Så du stoppar in en cigarett mellan läpparna även fast du lovat dig själv att inte lägga mer pengar på cancer. Ändå finner du alltid en flyktig anledning till att göra det. 
Så du sätter på den där låten som du egentligen inte kan hantera att lyssna på. Du vill höra någon sjunga orden du inte själv får säga. 
Samma låt som ekade ut ur högtalarna när du var fjorton år och låg på golvet och grät över samma kille som får dig att ligga och gråta på golvet idag. 

En ny cigarett. 

Det går förbi en 14 årig tjej som ursäktar sin existens med hela sitt kroppsspråk. Sån har du nog aldrig varit, men du försöker kuva och böja dig för dina misstag precis som hennes rygg gör för hela världen. Carrie Bradshaws ord om att hon inte vill vara en sån som tänker om utan en sån som tänker oh well går förbi i tankarna. Dom orden stannar inte. Du tänker tänk om. Tänk om du fortfarande fick säga godnatt till honom. Godmorgon till honom. Fråga hur han mår. Vad han tänker på. Vad han ser fram emot. Vad han är ledsen över. Vad som gör honom glad. 

En halv person är vad du varit sen den där valborgsmässoaftonen. Du brukade säga till honom att han var din bättre hälft. Du ler och tänker att du verkligen hade rätt i det. Utan den där bättre halvan av dig har du verkligen gått käpprätt åt helvete. Han å andra sidan, skiner och går fortfarande från klarhet till klarhet. Precis som du stolt minns att er mentor beskrivit honom under ett utvecklingssamtal i nian. 

 I förra veckan kom din lillebror in på ditt rum och pratade om honom. Hur en del av honom också försvann den valborgsmässoaftonen. Att han inte grät som hans storasyster men att han var mycket ledsen inne på sitt rum. Han tog sig för hjärtat när han beskrev det. Han beskrev honom som den där storebrodern han aldrig hade. Hur han också saknade honom varje dag. Hur han ville bli precis som honom när han blev stor. Att han ville bli lika modig som han är. Att han är hans största förebild. 

Du log tårögt och sa att han borde säga det till honom, och avundades honom samtidigt att han fortfarande har den möjligheten. Du själv har agerat på ett sätt som inte gör dig lika trovärdig trots att du känner och tycker likadant som din 16åriga lillebror. 

Halva du sitter som en tom skepnad utanför Pressbyrån med fimpar och aska kring dig. Håkans serenad till brännö frågar vad du vet om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. 
Du tänker att du vet allt om det. 
Han säger att han hellre blir ensam än lycklig med någon annan. 
Du håller med. 

Jag är verkligen fast i klubbland och också tappat poängen med att vara fri.

Att hjärtat säger en sak och huvudet en annan är ett sånt utlevat uttryck. Blasé. Jag vill inte samtycka. 

Men min kropp motbevisar mig. Jag kan förvisso inte tänka klart många gånger men jag finner det tydligt att jag är ohälslsam mot mig själv. Jag gör det svårare för mig än vad det bör vara. 
Självdestruktiv kanske. 

Eller bara ologiskt envis. 
Om ni tar på er de dramatiska glasögonen och läser med hjärtat kanske ni kan läsa följande utan att vilja spy galla på mig. 

Jag blir arg, och då skäller jag. Jag blir glad, och då skrattar jag. Jag blir ledsen, och då gråter jag. Jag blir fundersam, och då tänker jag. 
Jag blir kär, och då älskar jag. 

Hela jag styrs utefter det som händer på insidan och jag har alltid lyssnat till mitt hjärta. Låtit känslorna styra istället för sunda förnuftet. 

I vintras lyssnade jag inte till något av dessa två. Hjärtat sa en sak som jag inte vågade lyssna på. Förnuftet sa en sak som jag inte orkade lyssna på. 
Jag hade tröttnat på att lyssna, stängde av allt istället. 

Sitter här, med en ny vinter framför mig med hjärtat på samma ställe och ett hånflinande förnuft. I bagaget ligger konsekvenserna från förra vinterns avstängda känsloliv. Och med det som facit har jag valt att lyssna endast på hjärtat nu. Jag förtjänar att ha själen i limbo, jag vägrar att släppa taget. Du vill att vi ska göra det som löven en decemberdag men du får göra det själv. Jag vägrar. Hjärtat sätter stopp. 

Hur kan man söka sig till något nytt när man är övertygad om att man redan upplevt äkta kärlek? Varför skulle jag någonsin vilja ha något annat än det? Varför skulle jag sluta älska en människa bara för att jag inte får tillhöra denne? Det är ju bara löjligt. Hellre älska på riktigt på distans än att tvinga sig älska någon ny för att få tillhörighet. 

Jag är verkligen fast i klubbland och också tappat poängen med att vara fri. 
Jag är din men du är inte min. Du kanske till och med är någon annans. Det är okej. Du förtjänar det finaste från alla världar, och det finaste jag kan ge är min ovillkorliga kärlek till dig. 

But you knew that my soul could not be given to anybody easily

 
 

you are the roses and the gun

 
Love you
 
Symboler 

liten

 
Här har vi en glad tjej. Ska få träffa Morris imorgon. Jag och Jack tar tåget vid två och stannar tills på fredag. Jag har längtat såååå. Även fast det ska bli lite jobbigt att se hur mycket han har växt. Sist var han en liten plutt på 47 cm som kändes som en påse socker i famnen och nu är han 3 månader och är i normalstorlek. Dock ska det bli roligt att se honom skratta. Åhh. Vill bara vara där nu. Dessutom kommer det inte vara snöstorm och mörkt dygnet runt som det var sist, vilket ska bli roligt. 
 
Idag däremot ska jag packa och i eftermiddag ska jag på restaurang med Viktors familj. Så nu ska jag googla den restaurangen och kolla vad som finns att äta hehe. 

4 år med dig

 
Hade världens bästa dag igår. Jag och Viktor köpte inga julklappar till varann iår för att göra något lite speciellt tillsammans istället. Så vi valde att bo en natt på hotell i samband med att vi hade årsdag. Denna dag var igår. Jag checkade in vid fyra och låg och kollade på tv tills någon bankade på dörren. Där stod Viktor med rosor choklad och klirrande systembolagetpåsar. Vi ringde runt till stans alla steakhouses typ men allt var fullbokat så tillslut åkte vi till Joe farellis och delade på en pizza. My god. Det bästa jag ätit typ. 
 
 
Efter det åkte vi tillbaka till hotellet, kröp i myskläderna och sedan gick vi och köpte godis och glass. Resten av kvällen låg vi i sängen och skrattade och kramades till SATC filmen som Viktor inte ens protesterade emot. Åhh. Världens bästa kväll som sagt. Vi vaknade nio imorse och gick ner och åt frukostbuffé. Sen var jag hemma vid ett igen.
 
Är så glad över att jag har Viktor. 4 år låter så himla lite, det känns som att det varit vi väldigt mycket längre än så. Ville väl mest bara skriva att jag är lyckligt lottad. Och himla kär. Mer kär än någonsin. 
 
Nu får jag önska er en trevlig påskhelg. Själv ska jag fira den med lite mat här hemma och sen lite krök med kompisar. Och på tisdag åker vi till Stockholm igen. Längtar sååå mycket efter Morris. 
 

nein nein nein

 
 
Sitter här och blir tårögd. Måste boka biljett till den åttonde juni nu. Och självklart till den 24 juli när filmen släpps. Du är bäst Håkan. 

mini

 
ALLTSÅ JAG KAN INTE FÖRSTÅ hur liten han är!! Jag försöker få fram det på bild men det går inte, han är SÅ liten. Det som ser ut som en liten påse socker i min famn ovan är i alla fall min lillebror. Jag är så kär i honom. Han vill bli buren hela tiden vilket jag mer än gärna ställer upp på så här fångade jag när han somnade på mitt bröst, sådär harmoniskt underbart som bara bebisar kan somna, för typ fjärde gången. ÅÅÅH. Min blogg kommer vara en bebisblogg i några dagar nu kan jag lova. 
Är så himla glad att jag äntligen kommit hit och fått träffa alla. Morris är den sötaste lilla bebisen jag någonsin sett jag ska skämma bort honom som tusan. AAH och som grädden på moset så ska vi äta TACOS imorgon. Jag har funnit himmelriket på jorden. 


bästa

 
OM man skulle vilja räkna månaderna som vanliga människor gör så skulle jag och Viktor firat våran 5 årsdag idag. Nu räknar inte jag och Viktor månaderna som vanliga människor gör så vi kommer istället att fira våran 4 årsdag i mars istället men tjugoåttonde januari kommer alltid vara ett särskilt datum för mig. Det var då vi gick hem till Axel på rasten och spelade guitar hero och jag och Viktor höll varandra i handen hela vägen tillbaka till skolan. Slutligen frågar Viktor Bergh, "är ni ihop eller?" Och min Viktor svarar "mm", och sen startar den bästa tiden i mitt liv. Jag älskar min vackra, smarta, roliga och fantastiska pojkvän så ofantligt jävla mycket. Jag är pissigt jävla skiträdd över hur det kommer bli att vara ifrån honom i 1 år men det får helt enkelt bara gå. Jag vet att det kommer gå, även om det kommer bli ofantligt jobbigt. Men när du kommer hem älskling, då ska jag möta dig med dadlar på flygplatsen och pussa skiten ur dig. Och sen åker vi hem till vår egna lägenhet i Jönköping. 

Märks att jag har legat och inväntat döden de två senaste dygnen va? Getting all emotional and shit

♥♥♥♥♥♥


Halva pappas hand är större än hela Morris huvud. Detta är en jättekonstig upplevelse, att inte få träffa sitt syskon och älska honom och krama honom direkt. Har varit så himla glad hela dagen, men nu känner jag mig bara ledsen för att det känns som att jag missar händelser ur mitt liv typ. Vill bara vara med ♥ Gosepellen

love

 
"Michelle du ska få en överraskning när vi kommer hem" 

Det sa min lilla Zeb när vi åkte bil påväg hem i fredags, och jag gick snabbt upp till mitt rum när jag kommit innanför dörren för att se vad det var han pratade om. När jag inte hittar något och vänder mig om för att gå ner igen så står min fina lilla bror där, med ett paket från kicks i handen. Innehållet är det ni ser ovan, och det är något han valt ut alldeles själv och köpt för alldeles egna pengar. Bara sådär lite spontant. Mitt hjärta brast typ av kärlek, det är nog en av de finaste små presenterna jag någonsin fått. Min älskade bror. 
Är väldigt lycklig lottad som är omlindad av syskonkärlek, och imorgon, klockan tio så fylls det på med lite till. Då ska Sepideh göra kejsarsnitt, och jag ska få mitt tredje (!) syskon. Jag är så spänd så jag dör. EN LITEN BEBIS. Håller alla tummarna för att det ska gå så bra som möjligt. 

wings

 


Fick låna den här fina tröjan av Sofia imorse. Känner mig lite som en ängel. Sov även på en fjärrkontroll inatt, jag och Sanna delade på en soffa, så jag har fetttttt ont i min rygg. 
 
Är helt i extas över den fina lägenheten Sofia lagt vantarna på för en liten tid framöver, som ligger vägg i vägg med manana på kungshöjd, med en helt fantastisk takterass med utsikt över hamnen. Sjukt trevligt. Och som grädden på moset så serveras det tacos liksom... mmmm. Så trots fjärrkontrollsincidenten hade jag en jättetrevlig kväll igår med Sanna, Sanne och Sofia! Imorgon är jag bjuden på födelsedagsmiddag och efter det ska jag och Viktor hälsa på Sanna och Sofia igen haha... 
 
I alla fall, nu tänkte jag hoppa in i duschen och städa lite grand. För er som har 350 kr över nu i januari kan jag passa på att påminna om att man fr.o.m idag kan anmäla sig till högskoleprovet 6 april. Det ska jag göra i alla fall! Kommer kaosa haha. JAJA. Kram kompisar

I'm evil But y'all didn't know though Now y'all stuck with a president that y'all didn't vote fo' Unemployment is up, the economy's in a ditch Our country's at war, but I don't give a shit I'm rich



Hej, jag är jättetrött.
Hahaha har försökt komma på något mer att skriva än ovanstående mening i typ 30 min nu. Går inte. Så istället kan ni väl lyssna på världens klockrenaste låt (ge den några repeat, den blir råskön efter ett tag) så återkommer jag om jag finner något mer att säga än att jag är trött haha. Ha världens bästa fredagsnatt. Ciao
 

You know you’re in love when you can’t fall asleep because reality is finally better than your dreams

Joel <3

 
Alltså fan, den här bilden får mig att garva de allra gråaste dagarna. FYFAN va rolig Joel ser ut. Helt dödsseriös och klart man ska exponera musklerna vid varje tillfälle man får... Och så det fina paret i mitten.
Dom två alltså <3 
Apan i bakgrunden är förövrigt min pojkvän...
 
12/12/12 idag då. Jag och Viktor missade SÅKLART 12/12/12 12:12 med EN minut. Vilken käftsmäll man fick av 13 alltså. Jag som hade laddat i tre timmar typ. Helskotta.
Har faktiskt suttit och kört lite volontärarbete idag eller vad man ska kalla det. Pärlade såna där coola "fuck cancer" armband ni vet? En himla procedur det där. 18 pärlor hit och 3 pärlor dit. Aja, nu är jag i alla fall hemma i mitt rum. 
 
Och asså jag måste verkligen poängtera IGEN att jag ignorerar inte era tappra kommentarer, utan jag svarar faktiskt varenda en men det ser fortfarande ut som att det bara är en kommentar när man överblickar det i slutet på inlägget eller hur man nu ska beskriva det. Är fan helt vettskrämd att de som faktiskt är gulliga och ger lite respons tror att jag ignorerar dom. Skulle hellre dött typ. 
 
Nu ska jag hänga en liten tvätt och äta kvällsmat framför GG. Ha en fin kväll <3
 

funderar på att bli stalker

 
 

Hold your head up, there's a light in the sky. I know you're fed up, but you must try to survive. Each moment's precious, don't let life pass you by, keep focused, keep your eyes on the prize.

 










I don't care who you are or where you're from or what you believe in
But if you love Hip Hop I bet
It's more or less for the same reason